Vita humana - Det mänskliga livet

Jag har många gånger undrat varför vi egentligen firar jul, varför blir det sån uppståndelse när julen närmar sig? Allt handlar om jul och julmat och hinna med att köpa julklappar till alla. Som ung ville jag köpa julklappar till alla jag kände, små barn, syskon, vänner, mamma och andra vuxna och till och med husdjuren skulle få något. Men inte hade jag råd med allt det där som jag så gärna ville köpa till alla. Jag kände mig otillräcklig och såg hur mamma kämpade med bak och julmat men hon var oftast ute i god tid med allt för mamma ville att julen skulle vara perfekt. Hela huset var pyntat med tomtar och troll, julgardiner i alla fönster, alla dukar byttes ut till juldukar, det hängde glitter lite här och var och ljustakar i alla fönster och adventsljustaken hade vi lagt vitmossa i och dekorerat med små flugsvampar (?). Mamma spelade och nynnade till Julio Iglesias samtidigt som hon strosa runt i sin röda vackra Tunisienklänning. 

 

Mamma gjorde sin egen pepparkaksdeg och de blev de bästa pepparkakorna som jag nånsin har ätit, det är just därför jag inte gillar köpta pepparkakor idag för smaken är inte det minsta lik som mammas pepparkakor. Vissa år gjorde vi pepparkakshus också. Julgranen var alltid äkta och man kunde klaga på barrandet hela julen. Under granen hade mamma lagt ut en julgransduk och ett elektriskt tåg på räls som åkte runt granen och en tomtefar och senare fick tomtefar en tomtemor till sällskap. Julklappar som inhandlats och slagits in lades under granen allteftersom. Mamma bakade också julstjärnor, finska kakor med katrinplommon i. Jag minns att jag hjälpte mamma så ofta jag kunde med bakeriet. Varje år var mamma noga med att göra finska lådor, morotslåda, kålrotslåda och leverlåda och när vi på julafton fick lägga på en klick på jultallriken så var man snabb med att prova alla lådorna för att därefter kunna bestämma vilken av dem som blev godast det året. Jag älskade kålrotslådan varenda gång, morotslådan kunde vara riktigt god den med. 
Karelska piroger var också viktiga att de blev bakade, saken hörde till den att nästan alla piroger hann bli uppätna före jul, men mamma hade lagt undan och fryst in i hemlighet så vi kund äta piroger även under mellandagarna. Karelska piroger är gott med äggsmör på och de var fantastiskt goda med julskinka och senap på. Till efterrätt hade vi Ris ala Malta. Vi hade Finsk, Svensk och Spansk julpord.

Då vi ofta var många barn och vuxna om jularna så var alltid en jultomte utsedd, ibland var det en av oss vuxna och ibland hade vi anlitat en granne för att barnen skulle fotsätta tro på att det var den riktiga tomten som kom. Det var ett skådespel varenda gång och alla spelade med.

 

Visst låter det som att julen var perfekt? 
Mamma gjorde allt för att julen skulle bli perfekt. Den var jättefin och så ända fram till jag blev tonåring och hade lite egna pengar på fickan. Jag började ha helt andra känslor inför julen, ju närmre julafton vi kom desto mer ångest fick jag. Jag hade ångest för att jag inte hade hittat julklappar till alla, jag hade ångest för att de små pengar jag hade inte skulle räcka till allt, sen kommer ju nyårsafton också. Ångesten byggdes på för att jag många gånger fick höra mammas klagomål att ingen annan gör nånting här i huset, det var mamma som matade alla både barn, unga och vuxna samtidigt som hon förberedde julen. Det var tur hon började flera månader innan med att baka bullar och annat som att handla hem allt som hör julen till. Julklapparna var mamma ofta klar med redan under sommarmånaderna. 
Jag däremot fick springa runt i butikerna på julaftonsdagen och försöka hitta julklappar till alla med en tung baksmälla med på köpet. När jag började dricka alkohol runt 14-årsåldern kunde jag ju bota min panikångest jag alltid hade dagen före julafton. 

Julafton kom, julklapparna blev köpta och hamnade under granen, julmaten förbereddes för uppdukning, alla var julfina och på gott humör, mamma hade klätt sig i den vackraste röda klänningen som hon en gång hade köpt i Tunisien. Däremot hamnade jag och min lillebror i luven på varandra ganska ofta och på julafton lyckades vi desvärre göra mamma arg och ledsen också. Det var ju inte meningen att göra henne ledsen så det ångrar jag bittert idag. Men stark som mamma var så rodde hon alltid julen i land med det bästa julbordet man kan tänka sig, allting var hemlagat. Mamma offrade hela sin själ på julafton och det finns en historia bakom det också.

När vi var små, då när pappa fortfarande levde slutade julafton alltid i katastrof. Pengar hade vi inte gott om då vi var invandrade från Finland och i början kunde mamma inte jobba då hon hade oss barn att ta hand om, dessutom kunde hon inte språket. Det var pappa  som tjänade pengar  som jobbade som fabriksarbetare och som skogshuggare ute i skogarna. När han blev ledig från jobbet så gick han direkt och köpte alkohol, vodka var pappas favoritdricka. Ibland lyckades mamma ta pengar från honom så hon kunde köpa mat till oss. Vi hade inte råd med kläder och vi fick ofta använda kläder av andra och sedan ärvde vi kläderna efter varandra, jag stod ju som 3:a i kön så kläderna var rätt slitna vid det laget. Jag kan inte minnas jularna riktigt från den tiden, men mamma berättade att pappa hade lovat att klä ut sig till jultomte och komma och ge oss varsin julklapp. Men ibland dök jultomten inte upp alls då hade pappa druckit sig full hos någon annan och glömt bort oss som väntade förgäves. Några jular hade han kommit men då hade jultomten druckit sig full och kom och var högljudd, odräglig och vinglade och ramlade omkull. Vi barn blev livrädda för tomten. Någonstans inombords kunde vi säkert förstå att det var pappa för han påminde ju om honom då pappa ofta var sådär full. Att misshandla mamma var väl tomtens uppgift så vi fick uppleva ganska svåra julaftnar när vi var små. 

Det var därför när pappa dog som mamma bestämde sig att hon skulle göra allt för att vi skulle få uppleva fina julaftnar i fortsättningen. Hon lyckades så bra med det. Bara det att jag alltid fick 40 graders feber inför julafton och ofta fick ligga i sängen och sova. Har minnen av såna jular. Jag minns att jularna blev fridfulla och mamma mådde bättre än någonsin. Det var vår storebror som skulle gå till affären och köpa sockerdricka som klädde ut sig till tomte ett år. Sen träffade mamma en ny man och vi flyttade hem till honom. Julaftnarna blev så stora framöver och mammas nya man hade 4 egna ungar sen tidigare och de hade fått egna barn så ibland var vi så många på julafton att jag inte fattar hur vi fick plats att äta eller sitta. 

 

Julen blev allteftersom mindre och mindre, jag söp fortfarande skallen i bitar dagen före julafton. Ångesten i mig hade etsat sig fast som ett minnesmärke i min själ. Det spelade ingen roll att julen blev perfekt, jag mådde fortfarande jättedåligt och fler anledningar fanns. Jag var utnyttjad sexuellt av min styvar så det var inte lätt att vara glad och snäll på begäran. Jag försökte ofta att glömma bort hur mycket jag hatade honom för mammas skull. Hon visste ju inget.

 

Så när jag lärde mig att jag kunde fly från min ångest genom att dricka alkohol och ta andra droger förstod ingen någonting alls. Vad hade jag att må dåligt över? Julen var ju perfekt. Så på den vägen var det. När mamma slutligen lämnade den där mannen, min styvfar, men hon lämnade honom av egna själ och orsaker. Då blev jularna så mycket mindre igen. Alla hans barn med respektive och barnbarn var ju jättemånga. Min storebror har egentligen aldrig firat jul hemma, han och hans fru och barn började fira sina egna jular hemma hos sig och min storasyster med sin man och son firade varannan gång hos mamma och varannan gång hos hans familj. Lillebror träffade en tjej som gjorde att han av någon anledning hellre firade på hennes håll på det viset var det jag och min lillasyster kvar som firade med mamma.

 

Efter några år av tristess valde min mamma att flytta till Gran Canaria. Där firade jag jul och nyår med henne en gång ett par år innan mamma plötsligt dog i cancer. Det gick jättefort. Mammas sista jul firades tillsammans med min storebror, hans fru och deras 3 barn och mammas nya man. Jag vet att mamma alltid velat fira med dem men den här julen var mamma redan sjuk och jag minns att hon sa att hon var trött. Den julaftonen låg jag hemma i Sverige på min sängmadrass på golvet som fortfarande inte hade fått några sängben fastsatta. Jag hade fått hjälp av en kille att flytta från min fina 2:a på Brynäs till en fin 1:a i Sörby. Jag hade 40 graders feber, var ensam och kände mig som ett hjälplöst litet barn. Jag hade blivit en sprutnarkoman. 

När mamma berättade att julen hade gått bra blev jag glad men värst av allt var att hon tidigare sagt att hon hade cancer. Jag kände mig maktlös. Jag berättade för min storasyster men hon hörde mig inte för hon menade på att mamma mådde bra sist hon hade pratat med henne. Men jag tyckte bara att hon inte brydde sig. Jag gick därhemma i min egen dimma, kunde inte ta mig ur, varenda dag var ett evigt sökande efter droger och missbruk. Mamma gick bort på långfredagen 14 april 2006.

 

Julen blev sig aldrig mera lik. Min storasyster ville alltid att vi skulle fira jul och nyår tillsammans men jag har ju aldrig tyckt så mycket om julen. Min syster vill ha jul och tycker om julstöket. Jag visste inte hur jag skulle ta mig ur situationen, för jag försökte ju sluta med drogerna också. Jag blev fri från drogerna med hjälp av Bibeln. Jehovas vittne hade knackat på min dörr våren 2007, de hjälpte mig att studera vidare i Bibeln. Jag ville ju veta var min mamma hade tagit vägen. Villkoret var dock att sluta upp med avgudadyrkan och alla högtider var en slags avgudadyrkan så julfirandet slutade jag snabbt upp med samma slutade jag att fira födelsedagar och andra högtider såsom påsk, midsommar, halloween mm. På så vis kunde jag undvika panikångesten jag alltid fick före jul och även ångesten att behöva köpa presenter till alla på jul och födelsedagar. Att inte fira jul blev helt legitimt för mig men alla andra undrar varför jag har så svårt för julfirandet. 

 

Inte bara för att Jehovas vittnen inte tycker att man ska fira jul utan för att jag mår bättre utan att fira jul. Jag kan fortfarande idag känna ångesten krypa fram dagarna före jul. Jag tackar Gud, Bibeln och Jehovas vittnen för att jag lyckades sluta knarka, framför allt är jag stolt över mig själv. 
Julen är alltså en tradition, där familjerna träffas och äter julmat och ger varandra julklappar. Jag har ingen familj, jag äter gärna maten och någon julklapp kan jag väl slänga mig med om jag hittar något betydelsefullt. Kräver inget annat av andra än förståelse för mitt beslut att inte fira jul. Så jag har tagit reda på vad jul egentligen är, läs mer om jultraditionen på nästa sida.