Vita humana - Det mänskliga livet

Man kan skilja på tillvarons funktion och på dess djupare mening.

Några begrepp som brukar dyka upp i svaret är kärlek, fortplantning (barn), njutning och att leva i nuet. Existentialisterna menar att vi själva får skapa en mening åt livet, och att man är vad man gör och vad man låter bli att göra.

Olika ståndpunkter

1) Det finns ingen mening. Detta är nihilismens ståndpunkt. Det finns inga objektiva värden. Ingenting är sant och allt är tillåtet. Tillvaron är i princip meningslös och slumpen regerar.

2) Det finns ingen mening men den går att tillskapa. Detta är existentialisternas ståndpunkt. Från början finns det ingen mening, men som unik individ kan jag göra val och handlingar i livet som skapar mening. Detta innebär också ansvar och en oro för att mina val kan bli fel.

3) Det finns en immanent mening att upptäcka. Denna ståndpunkt återfinns i de stora religionerna och i vissa av de filosofiska systemen. Verkligheten är till exempel gudomlig, och det gäller att skapa kontakt med den, antingen genom att skåda ljuset i sitt inre eller genom yttre religiösa handlingar.

3a) Meningen med tillvaron i sig. En vidareutveckling av 3). Det finns till exempel en gudomlig plan, en kosmisk lag [som cyklisk utvidgning och hopdragning), en universell andlig naturlag (som karma) eller så är den biologiska mångfalden och skönheten i naturen och världsalltet i sig meningsfull.

3b) Meningen med ett individuellt, biologiskt liv. Meningen med mitt eget liv kan upptäckas i 3) Gud, i 3a) att vara människa eller i 3b) att vara människa och leva i nuet och fullt ut, i harmoni med andra och med omvärlden.

4) Fortplantning. Att överleva, föröka sig och sprida sina gener är alla levande varelsers imperativ, och åtminstone i en begränsad, biologisk betydelse också deras "mening".

5) En livsuppgift. Ett projekt eller en strävan, ett mål man själv satt upp. Det kan vara en politisk idé eller religiös gärning, en jorden-runt-resa, en uppfinning, ett företag eller en ideell verksamhet, en utbildning eller någonting liknande, som skapar struktur i och inriktning på tillvaron enligt punkt 2). "Att lämna denna värld litet bättre än vad den var när jag kom dit" kan vara en ledstjärna. Var och en av oss är betydelsefulla och kan göra skillnad; i synnerhet tillsammans med andra.

Utdrag ur LÄSARBREV funna på nätet.

"Meningen med livet tycker jag är att försöka glädja andra och göra livet lättare för dem. Man får mycket mer än man ger!"

"När vi själva ger mening åt våra liv står vi på fast mark."

"Meningen med livet är att finna sin rätta identitet, sitt jag och vara trogen den insikten."

 "Allt jag gör handlar egentligen om ett ständigt utforskande av meningen med livet för mig själv och andra."

 "Enligt utvecklingsdarwinismen verkar varje organisms uppgift – alltifrån bakterier till växter, djur och människor – vara att fortplanta sig och föra arten vidare till nästa generation. Varje människa får se sig som en liten – förmodligen obetydlig – del av ett stort, gåtfullt universum."

"Brukar se mig/oss människor, som myror: man gör vad man kan, oavsett om det gäller familj, jobb, att hjälpa människor, rycka in. Att grubbla hjälper föga."

"Livet uppstod av en tillfällighet och evolutionen har sedan fört det till vad det är i dag. Men även det kollektiva livet saknar slutlig mening – det är dömt att upphöra, förintas spårlöst – vår jord och allt liv på denna kommer en gång att uppslukas av en svällande sol."

"För mig är meningen med livet att leva, och att göra det bra."

"Meningen med livet – denna svåra fråga – kan det omöjligt finnas något generellt svar på, det måste varje person finna inom sig själv. Jag tror att vi måste våga uppskatta de liv vi lever, som egen individ, utifrån oss själva – och inte utifrån några normer som består av en massa krav på saker vi måste göra, tillhöra och utföra."

"Om man gör sitt bästa, är tacksam, respekterar andra människor och har rimliga förväntningar så kommer livet att visa sin mening."

"Sluta grubbla, vi har fått ett liv som en fantastisk gåva. Njut av allt och alla – här och nu."

"Meningen med livet skiftar från individ till individ. I den gemenskap som uppstår när många individer ägnar sig åt sokratiska dialoger, kan de tillsammans komma fram till en större mening med livet, vilket är något väsentligare än de enskilda individernas mening med sina egna liv."

"Den djupaste meningen och lusten med våra liv är att skapa. Det främsta skapandet är – som Guds – att skapa relationer/gemenskaper."

"Finns det en övergripande mening med liv? - Ja, det känns som en bra fråga!"

 "Självklart finns det ingen mening med livet. Det är resultatet av en ofattbar tidrymds kontinuerliga experimenterande under varierande förhållanden. För oss individer däremot är livet ett enastående erbjudande."

-----

UNDER BEARBETNING



Livet har en mening. 
Vårt universum startade med Big Bang. Miljontals grader varm gas exploderade ut. Över årmiljonerna sänktes temperaturen, gasmolnen drogs samman och till slut bildades solar och planeter. Allt var både stekhett och tvärtdött.
 Men så svalnade vår planet, och liv uppstod på jorden.
 Varför liv uppstod kan man fråga sig, för vad tjänar något som är dött på att bli levande? 
Jag har valt att tro att det sker för att det är meningen att det ska ske. 
Och om det fanns en mening med att den första bakterien kom till (eller vad det nu var som kom först), så måste det ju ha varit en lika stor händelse att bakterie nummer två utvecklades – och så fortsätter det, via den fantastiska evolutionen fram till idag och Dig. Du och varje liv i historien är en lika stor händelse.



Tro/religion. 
Med tanke på punkt nummer ett, så kallar jag mig troende. 
Jag har också den största respekt för dem som startade olika religioner. De förstod vikten av att ett samhälle har en uppsättning gemensamma förhållningsregler för att fungera bra och utvecklas. Att de sedan blandade in pratande brinnande buskar, helvete och andra avskräckande exempel har nog mest med den genomsnittliga bildningsnivån och tidsandan att göra. 

Om vi vill att människor ska må bättre, våga mer och leva efter sin egen väg, så ligger nog vårt samhälles största utmaning i att skapa en tydligare gemensam och grundrotad värdegrund. Min erfarenhet är att vi nog aldrig varit så osäkra på vad som förväntas av oss som idag, och att det ständigt sätter snubbeltråd på vår medmänsklighet. Livet blir både krångligare och otäckare än det behöver vara.
 Med tanke på detta är jag faktiskt förvånad att inte politikerna intresserar sig för frågan. Att den vuxna individen är säker på vad som förväntas av den är ju grundförutsättning för både frihet/liberalism och rättvisa.

Att vara skapad till Guds avbild ger alla människor – och även mig – ett gudomligt givet människovärde med rättigheter och skyldigheter. När Gud ger mig mitt människovärde, så är alla andra skyldiga att erkänna det. Naturen/universum är också Guds skapelse och har därmed ett skapelsegivet värde, som vi människor inte får kränka. Naturen är inte ett råvaruupplag, som vi människor fritt kan disponera.

Människan, liksom det övriga universum, liknar sin Skapare genom att själv vara skapande. Ja, människan sägs i Bibeln vara en avbild av sin Skapare. Människans natur är således att vara kreativ/skapande. Den djupaste meningen och lusten med våra liv är att skapa. Det främsta skapandet är – som Guds – att skapa relationer/gemenskaper – på bibliskt språk ”förbund”. Samhällets viktigaste uppdrag är att underlätta denna kreativa förmåga, som hämmas av destruktiva krafter.

Även naturen/universum i övrigt har på ett liknande sätt denna skapande/nyskapande förmåga. Det visar naturvetenskaperna, därför kan naturvetenskapen bidra till att göra livet meningsfullt – alldeles bortsett från dess fantastiska tekniska tillämpningar. Den visar att allt skapar och att vi människor därför kan se att vi hör samman med allt och med varandra i ett kosmiskt kreativt flöde – och i en kreativ gudomlig källa.